1967 gjorde jag lumpen vid luftvärnet - Lv2 i Visby på Gotland.
Här är några av lumparkompisarna runt "vår" kanon.
Jag ser inte speciellt munter ut på fotot till ID-kortet.
Men det kändes inte heller speciellt kul att veta att man skulle ligga inne i tio månader!
Men det kändes inte heller speciellt kul att veta att man skulle ligga inne i tio månader!
Jag med min automatkarbin. AK4:an var då ett alldeles nytt modernt vapen. Vi var de första i Sverige som använde det. I dag är det helt omodernt och används bara av hemvärnet. Så kan det gå.
Här står jag i mitten och öser upp varm
saftsoppa till skidåkarna i en skidtävling
som hade ordnats mellan oss i Lv2
och killarna på A7.
Några kompisar tar skydd mot den isande vinden som alltid
härjade över de gotländska slätterna på vintern.
Matrast i vinterkylan. Den förhatliga snuskburken gick
aldrig att få riktigt ren, utan den luktade alltid lite surt.
Vi grabbar på vårt logiment hade köpt en kokplatta så att vi
kunde laga te på morgnarna. Det var ganska skönt att slippa gå ut i morgonkylan
för att ta sig till matsalen i andra änden av kasernområdet.
Halv åtta: uppställning i korridoren. Fänrik Forss kom med
ekande steg utmed korridoren. Han stannade mitt för uppställningen och vrålade Givakt! God morgon soldater! så det
ekade i korridoren. Vi vrålade God morgon
fänrik! och han vrålade Lediga!
Sedan övergick han i mer normalt röstläge. Han gick igenom förmiddagens
uppgifter.
Här har jag radiosamband med de andra avdelningarna utmed
kusten. Jag fick jämt in ryska röster från de sovjetiska fiskebåtarna som
alltid låg en liten bit utanför kusten och spionerade på oss.
En kväll hittade jag dessutom en rysk loggbok vid strandkanten.
En kväll hittade jag dessutom en rysk loggbok vid strandkanten.
Våra radioapparater var stora rörbestyckade schabrak. Den
stora klumpen nedtill var det tunga blybatteriet.
Jag poserar vid en historisk kanon framför entrén till
kasernerna.
Vi hade fått våra sommarmössor – den så efterlängtade Bassesmulan! Den var en symbol för att vi nu var riktiga bassar och inga solisar, nybörjare, längre.
Vi hade fått våra sommarmössor – den så efterlängtade Bassesmulan! Den var en symbol för att vi nu var riktiga bassar och inga solisar, nybörjare, längre.
Slutmanövern innan vi skulle få mucka pågick i en hel vecka.
Alla var trötta, sömniga, griniga och skitiga.
Vi kämpade och slet med kanonerna i den råa fuktiga dimman. Inget fungerade som det skulle göra.
Inget såg man för det var en tjock dimma. Hela tiden föll dessutom ett tätt
duggregn. Befälen skrek och tvingade oss att slita och få i ordning kanonerna.
De ville se hur långt de kunde pressa oss en sista gång.
Fänrik Forss berättade sedan efteråt för oss att han trots allt var ganska
nöjd med oss. Vi fick lämna in våra vapen och vi började fira att vi snart
skulle få mucka. Detta var den tjugonde augusti 1968.
Dagen efter, den tjugoförsta augusti, invaderade Sovjetunionen Tjeckoslovakien.
Dagen efter, den tjugoförsta augusti, invaderade Sovjetunionen Tjeckoslovakien.
Vårt muckarfirande kom av sig. Vi läste i tidningar att trupper från Sovjet, Polen, Östtyskland, Bulgarien och Ungern invaderat Tjeckoslovakien. Vi samlades kring radio- och TV-apparater. Vi blev beordrade
att hämta ut alla våra vapen igen. Vi fick permissionsförbud.
Alla vi som snart skulle mucka blev mycket oroliga och alla
var förstämda. Befälen sade att vi skulle förhindra all ryktesspridning. På
kvällen meddelades att Jugoslavien hade mobiliserat.
Batterichefen sade på kvällen: ”Er rörelsefrihet kommer att
bli inskränkt med anledning av krisen i Tjeckoslovakien”. Det kändes mycket
otäckt. Vi var alla oroliga. Radion meddelade att nu hade också Rumänien
mobiliserat.
ÖB gav order om att vi på Lv2 skulle kunna vara stridsberedda inom sex
timmar, och att vi därmed hade fått ytterligare inskränkt rörelsefrihet. Det
var i stort sett bara vi på Lv2 som var fullt utbildade i hela Sverige.
Flyglarmet provades på kvällen.
Vi fick mucka i alla fall - äntligen!
En kväll hade vi muckarskiva på Gutekällaren. Här står jag i mitten i randig tröja. Jag blev riktigt full, gick vingligt fram till fänrik Forss, som jag varit rädd för under hela denna tid, petade honom i magen och sade: ”Nu ska jag tala om vad jag egentligen tycker om dig.”
En kväll hade vi muckarskiva på Gutekällaren. Här står jag i mitten i randig tröja. Jag blev riktigt full, gick vingligt fram till fänrik Forss, som jag varit rädd för under hela denna tid, petade honom i magen och sade: ”Nu ska jag tala om vad jag egentligen tycker om dig.”
Så tog jag en sista bild av lumparkompisarna, civilklädda och väntande på båten till fastlandet.























.jpg)